Flippin’ Burgers
Så. Nu har jag varit där. På det gäckande hipsterhaket på Kungsholmen.
Jag skriver ‘gäckande’, även fast adressen är vida känd. Problemet ligger i populariteten som är helt enorm. Det gäckande är således borden som i det stora lyser med sin frånvaro. I alla fall under det som konstituerar vanlig, hederlig svensk middagstid; det vill säga från 17:00 till 19:00. Sen kan det vara kortare tider.
För folk är pantade.
Nåväl. Bemötandet var fantastiskt. Vi var tidiga men inte först. Vi möttes i dörren av en leende ägare som sprang ut med en säck med tvätt. Innanför hälsades vi välkomna av hans bror. Bemötandet var skönt, avslappnat och genuint. Någonting som man inte är bortskämd med i Stockholm. Speciellt inte på ställen som är så inne. Jag fick känslan av att de har kul och att de är genuint intresserade fast de har mycket att göra. En stor eloge.
Vi satte och och tittade på menyn. Mina kollegor valde dubbelmackor, alltid ett bra alternativ, men då jag var där för första gången så valde jag att ta ut svängarna en aning. Jag tog två enkelburgare. En vanlig avskalad burgare och en ostburgare. Pommes och en milkshake till det.
Milkshaken är gjorda på Ben & Jerrys. Lite väl godisartat för mig. Jag föredrar klassiska, enkla milkshake, men strawberry cheesecake var ett fullgott alternativ till en klassisk jordgubbshake. Grädde på toppen, syrup och sugrör. Hell yes baby!
Naturligtvis, eftersom klientelet är vad de är och Sverige ligger något år efter NY så var den storsäljande bärsen (Flippin’ har precis fått tillstånd) PSB, eller Pabst Blue Ribbon för er som inte är trendiga/har läst gamla Dean R Koontz-romaner. Vi var självklart tvungna att ta in en varsin av denna föredömligt menlösa öl till vår mat.
Båda mina burgare kom in samtidigt. På bordet stod tre tuber med tillbehör; ketchup (pappa gissar på Heintz), senap (pappa gissar på Frenchs) och en dragonmajonäs (pappa gissar…Em…), enkla och bra tillbehör alla.
Den klassiska burgaren var klassisk. Bröd och kött. De som har läst mina tidigare inlägg vet att jag gillar mina burgare stippade. Den här var föredömligt så. Bra kött. Fantastiskt bröd. Helt enastående bröd! Men bra kött. Synd på stekningen bara. Jag hade väntat mig att få den medium, den jag fick in var mer medium well. Lite tråkigt tyvärr och ingenting jag vanligtvis skulle haka upp mig så mycket på om det inte vore för faktumet att Flippin’ Burgers betraktas som bästa burgarhaket i stan. Jag hade väntat mig bättre stekning. Jag tyckte också att det kunde ha varit en skvätt salt till samt mer fett inmalt i köttet. Nu blev det lite torrt. Och det är lite av en synd när man får en en clean burgare. Där ska köttet vara saftigt och brödet mjukt och fint. Och det var brödet. Vilket bröd!
Cheeseburgaren led av samma problem som den strippade systern ovan. Köttet var lite torrt och tråkigt. Men brödet. Vilket bröd!
Pommesen var exemplariskt frasiga. Helt enkelt bra.
Hamburgarna på Flippin’ Burgers är bra. Riktigt bra. Nu dömer jag dem hårt baserat på det faktum att de beskrivs som de bästa i Stockholm. Jag vidhåller det jag tidigare sagt, pubologis lilla miniburgare är fortfarande på topp i min bok. Köttet är helt enkelt bättre och stekgraden är exemplarisk. Flippin’ vinner på brödet och milkshake.
Med det sagt; Flippin’ Burgers är skitbra. Jag är glad att det finns och jag kommer garanterat att gå tillbaka. Men det har fortfarande några steg kvar till den perfekta burgaren.
The Bethlehem Beard Corporation – Aubry
P.s har sedan jag postade detta fått höra att Flippin’ Burgers tydligen i sin meny skriver att de steker sina burgare medium well. Det missade jag. Det föranleder också en följdfråga: varför?
Kan någon vänlig själ förklara tanken bakom?
