Murklor är bra. Speciellt nu när de står som spön i backen.

Börjar det göra ont i ryggslutet så har man förvällt för lite. Lite dialys är det värt.

dela

Checkar ut för en långweekend på landet. Ska fan bli klar med de sista projekten. Gävleluft kanske hjälper lite att lossa på de kreativa hjärnlökarna.

dela

Satan vad tiden har gått fort. Jag har verkligen lärt mig massor under de tio veckorna som har varit. En helt ny värld har öppnat sig. Yrkesmässigt och tankemässigt. Jag har fått lära mig att tänka igen. Eller, tänka.

Slutuppgiften finns nedan, bara att klicka på länken.

Uppgiften var att få fler människor att lämna blod. Målgruppen är både befintliga blodgivare och de som ännu inte är blodgivare. I processen kom vi fram till insikterna att man främst ger blod för känslan av att vara duktig, att ha gjort något osjälviskt. Vi vill förändra den upplevelsen från att vara egoistisk till att bli empatisk. Istället för ”jag har gjort någonting bra” så vill vi att ”jag har gjort en skillnad” ska vara den ledande känslan. Och vetskapen om att man har haft inverkan på en annan människas liv. Varje dag pumpar våra hjärtan runt 5500 liter blod i kroppen. Den gör detta genom 100 000 hjärtslag. När man donerar blod så ger man 4,5 deciliter. Totalt 8 hjärtslag

Det är vad som krävs för att rädda ett liv. 8 Hjärtslag.

Kampanjen går är uppdelad i print (tidning, stortavla och DR) som avser att leda in till landningssidan där registrering sker. Det viktiga är att korta ned glappet mellan beslutet att ge blod och det faktiska tillfället, därför får man direkt efter registrering alternativ på tider. Det är genomgående när man lämnar blod, att när det är klart då får man omedelbart nya tider. Det för att göra det en del av vardagen att ge blod.

Vi har också utvecklat ett nätverk där man har koll på sina tider, sina personliga meddelanden och kan visualisera nya kontakter, vilka man själv har bjudit in, vilka som har fått blod av en och även hur deras nätverk växer. Detta är en stor del av att aktivera gamla blodgivare och få dem att ge blod regelbundet. Att se skillnaden de verkligen gör.

Vi har också utvecklat en finfin app som smidigt håller ordning på tider, meddelanden och kontakter.

kampanj 8hjärtslag <– klicka för presentationen.

Projekt Copywriting 2, Berghs School of Communication.

Massive Attack – Teardrop

Jag har gjort copybiten och Magnus Malmstedt är AD.

dela

Så. Nu har jag varit där. På det gäckande hipsterhaket på Kungsholmen.

Jag skriver ‘gäckande’, även fast adressen är vida känd. Problemet ligger i populariteten som är helt enorm. Det gäckande är således borden som i det stora lyser med sin frånvaro. I alla fall under det som konstituerar vanlig, hederlig svensk middagstid; det vill säga från 17:00 till 19:00. Sen kan det vara kortare tider.

För folk är pantade.

Nåväl. Bemötandet var fantastiskt. Vi var tidiga men inte först. Vi möttes i dörren av en leende ägare som sprang ut med en säck med tvätt. Innanför hälsades vi välkomna av hans bror. Bemötandet var skönt, avslappnat och genuint. Någonting som man inte är bortskämd med i Stockholm. Speciellt inte på ställen som är så inne. Jag fick känslan av att de har kul och att de är genuint intresserade fast de har mycket att göra. En stor eloge.

Vi satte och och tittade på menyn. Mina kollegor valde dubbelmackor, alltid ett bra alternativ, men då jag var där för första gången så valde jag att ta ut svängarna en aning. Jag tog två enkelburgare. En vanlig avskalad burgare och en ostburgare. Pommes och en milkshake till det.

Milkshaken är gjorda på Ben & Jerrys. Lite väl godisartat för mig. Jag föredrar klassiska, enkla milkshake, men strawberry cheesecake var ett fullgott alternativ till en klassisk jordgubbshake.  Grädde på toppen, syrup och sugrör. Hell yes baby!

Naturligtvis, eftersom klientelet är vad de är och Sverige ligger något år efter NY så var den storsäljande bärsen (Flippin’ har precis fått tillstånd) PSB, eller Pabst Blue Ribbon för er som inte är trendiga/har läst gamla Dean R Koontz-romaner. Vi var självklart tvungna att ta in en varsin av denna föredömligt menlösa öl till vår mat.

Båda mina burgare kom in samtidigt. På bordet stod tre tuber med tillbehör; ketchup (pappa gissar på Heintz), senap (pappa gissar på Frenchs) och en dragonmajonäs (pappa gissar…Em…), enkla och bra tillbehör alla.

Den klassiska burgaren var klassisk. Bröd och kött. De som har läst mina tidigare inlägg vet att jag gillar mina burgare stippade. Den här var föredömligt så. Bra kött. Fantastiskt bröd. Helt enastående bröd! Men bra kött. Synd på stekningen bara. Jag hade väntat mig att få den medium, den jag fick in var mer medium well. Lite tråkigt tyvärr och ingenting jag vanligtvis skulle haka upp mig så mycket på om det inte vore för faktumet att Flippin’ Burgers betraktas som bästa burgarhaket i stan. Jag hade väntat mig bättre stekning. Jag tyckte också att det kunde ha varit en skvätt salt till samt mer fett inmalt i köttet. Nu blev det lite torrt. Och det är lite av en synd när man får en en clean burgare. Där ska köttet vara saftigt och brödet mjukt och fint. Och det var brödet. Vilket bröd!

Cheeseburgaren led av samma problem som den strippade systern ovan. Köttet var lite torrt och tråkigt. Men brödet. Vilket bröd!

Pommesen var exemplariskt frasiga. Helt enkelt bra.

Hamburgarna på Flippin’ Burgers är bra. Riktigt bra. Nu dömer jag dem hårt baserat på det faktum att de beskrivs som de bästa i Stockholm. Jag vidhåller det jag tidigare sagt, pubologis lilla miniburgare är fortfarande på topp i min bok. Köttet är helt enkelt bättre och stekgraden är exemplarisk. Flippin’ vinner på brödet och milkshake.

Med det sagt; Flippin’ Burgers är skitbra. Jag är glad att det finns och jag kommer garanterat att gå tillbaka. Men det har fortfarande några steg kvar till den perfekta burgaren.

The Bethlehem Beard Corporation – Aubry

P.s har sedan jag postade detta fått höra att Flippin’ Burgers tydligen i sin meny skriver att de steker sina burgare medium well. Det missade jag. Det föranleder också en följdfråga: varför?

Kan någon vänlig själ förklara tanken bakom?

dela

Sagt och gjort.

Jag delade grisbiten och slängde in ena halvan i frysen. Resterande gneds in i en blandning med paprikapulver och chilipulver. Sen i med en halv deciliter vitt vin i pannan och in i ugnen på 100 grader. Dag ett fick den cirka fem timmar värme innan jag pep iväg och jobbade. Dag två, det vill säga i dag, så har den fått cirka motsvarande tid. De sista tre timmarna höjde jag successivt temperaturen till först 150 grader för att sedan avsluta med 20/30 minuter på 175. För att riktigt krispa till svålen. Under de fem timmarna idag så öste jag grisen med fettet i pannan med ojämna intervaller.

Den blev magisk. Helt magisk. Vinet var ju naturligtvis helt bortdunstat, men syran hade jobbat sig in i köttet och bröt av grymt mot sältan och fettet. Svålen blev perfekt knaprig och upplevelsen som helhet nästan tårdrypande god.

Jane’s Addiction – Mountain Song

dela

I med lite rapsolja och talg i en panna, ned med två finskurna klyfrot vitlök, bacon, köttet och korven och sen fick det fräsa på medeltemperatur. Sen i med lite vitvinsvinäger, en liten skvätt vatten, chili, sambal och lite chilisås- Sen fick det puttra ihop ordentligt tills all vätska kokat in.

Sen på det nyångade brödet och mums filbabba! Tog säkert nästan en kvart att laga.

dela

Så jag kommer att återkomma på riktigt då de 10  olika projekten är klara och inlämnade.

Men jag kommer inte att kunna hålla mig borta i vilket fall. Det blir nog en matbit, bild eller två!

dela

Eftersom jag nu för tiden spenderar en hel del tid hemma med massor med plugg så är det alltid bra att laga lite motivationsmat. I går så stoppade jag in en bit fransyska i ugnen tillsammans med lite vin, en lök, lite vitlök, salt, peppar, olja och lagerblad. Sen på med ett lock och på obestämd framtid. Temperaturen var cirka 100 grader.

Efter en sju, åtta timmar så började den ta sig och så sakteliga falla isär om man petade på den. Men det gör den inte färdig. Oh nej.

Efter att den här bilden tog så lämnade jag lägenheten och stack iväg till skolan för en föreläsning. Köttet fick stå kvar i ugnen hela tiden, lullandes på 100 grader. Vid hemkomsten så mosade jag ut den riktigt ordetligt i skyn och det goda. Sen in i kylen där det fick stå över natten.

Dagens lunch blev ovan nämnda köttgegga som fick smälta ut och småfräsas i lite talg tillsammans med tunt skivad vitlök. Sen i med en klick grov dijonsenap, i med pastan och ett par långsamma vevningar så att allt blandades.

Till det: Ett glas vatten och jobb.

Graham Coxon – Meet and Drink and Pollinate

dela

Fan Jimmy, du borde hitta en  kvinna och flytta ut till ett sådant här villaområde. Sen kunde du gå omkring med din rutiga skjorta uppknäppt och göra grannfruarna varma och bara vara sådär lite halvmassmördare.”

Är inte helt säker på hur jag ska hantera den här framtidsvisionen. Och säger den mer om mig än den som sade den?

Gayngs – Cry

dela

Fan, det låter ju riktigt bra…

Brist på motivation, ork att gå ut och handla och, i ärlighetens namn, ointresse ledde till att det blev mycket basala mackor.

Tunt skuret kött och en majonäs med sambal oelek. Lite salt på köttet och sen klart.

Active Child – Hanging On

dela