Att avsluta ett samarbete innan det börjat. Lektion 1

Idag fick jag ett e-mail som inte bara är en personlig förolämpning – det är också ett typexempel på ett massmail från ett företag som 1) ljuger sina kunder rätt upp i ansiktet och 2) försöker blåsa skiten ur de som nappar på det fina erbjudandet om hela 700 kronor.

1) Om de har utfört ”noggrann” efterforskning på babblish.se och kommit fram till att mina läsare, ett läsarantal som är svindlande lågt med tanke på att jag inte gör ett skit med sidan (måste bli bättre), och kommit fram till att babblish.se är den perfekta samarbetspartnern för ett spelbolag så… Då lurar de sina kunder.

2) Om någon nappar på erbjudandet att lägga upp redaktionellt material eller att skriva eget sådant för att få 700 spänn för att länka till en spelsite från sin företagsblogg under ett helt år så är det iofs självförvållat. Men om man kan tänka hyggligt logiskt så är 700 kronor piss och ingenting för att promota en spelsite i ett år. För att inte tala om den goodwillförlust som man får gentemot befintliga läsare på bloggen.

Varför skulle någon gå med på detta?

//Jimmy

Skärmavbild 2015-06-03 kl. 13.07.39

Ropen skalla – Åkband åt alla!

Det är svårt med sociala medier. Jag vet. Det är svårt att hitta uppslag till alla dessa eviga uppdateringar som ska tala till målgruppen, uppmana till klick och interaktion och vara harmlösa nog att inte göra någon upprörd. Man måste vara noga med var man sätter fingrarna på tangenterna, för det finns inget som provocerar mer än ett felstavat ord. Och som om det inte vore nog att man har brukarna att oroa sig för – hos kunden sitter en nojig marknadsperson som bara bryr sig om rapporterna uppåt och ser de sociala medierna som någonting hen måste ha med i sagda rapporter med gilla, dela och interaktion – men fan ta de sociala medierna om någonting sticker ut och skapar reaktion utöver det sanktionerade. Då kan huvuden rulla. Längst ned i näringskedjan såklart.

Det absolut svåraste när det kommer till sociala medier är att hitta rätt målgrupp. Det har jag avhandlat tidigare här på bloggen, och arbetet görs inte lättare av att kunden, avsändaren, inte vet vem kunden är. De demografiska aspekterna är fortsatt väldigt viktiga: inkomst, geografiskt läge et cetera; men vad som är minst lika viktigt idag är de som påverkar demograferna: barn, vänner, familj och så vidare som susar förbi i flödet.

Att skapa kommunikation som talar både direkt till målgruppen och till de som påverkar dem är svårt. Jetesvårt.

 Trygg-Hansa gjorde en grej som susade förbi i Facebokflödet idag på morgonen. 

Jag antar, för diskussionens skull, att jag inte tillhör målgruppen. Jag misstänker att mottagarna är alla föräldrar till yngre barn, barn och tonåringar som tycker att det är kul att hänga på Gröna Lund. Gott så. Alla vill väl att barnen ska få ha kul och få vara barn. Och alla som har varit på Gröna Lund vet hur dyrt det kan vara. In kliver Trygg-Hansa tillsammans med Childhood och räddar dagen.

Trygg-Hansa-

Ta en Groupie. Ta två. Fan, ta en till hela åkbandet vetja.

Vi älskar att hitta på nya ord som spelar på selfiens enorma succé: footie, elfie, selfie, someoneelsie – listan kan göras lång. Men att ta en groupie? Det är mycket möjligt att yngre generationer inte associerar ordet till någon som hänger runt exempelvis musikband och som ibland, men inte alltid, har sex med bandmedlemmar – jag lägger ingen värdering i det; alla är fria att göra vad de vill med vem de vill, det är mitt motto – men det är en betydelse som är den normala tolkningen av alla som är 30+.

Inlägget görs inte bättre av att det inte på något sätt är en grupp människor på bilden. Det är istället en liten flicka. Någonting säger mig att det är ett stock photo – men någon har valt ut bilden och godkänt den för användning i inlägget – den omedelbara associationen är, och här tackar jag Sara för att ha påpekat det, Sommaren med Monica.

Resultatet blir någonting som skaver.  Men jag är som sagt inte målgruppen.

Vem tyckte detta var en bra idé?

//Jimmy

 

 

Det var länge sedan nu. Så kan det gå!

Ibland händer det väldigt mycket på en gång och då blir någonting lidande. I mitt fall mig själv och babblish. För att vara egenkritiskt så är det naturligtvis väldigt dåligt när man arbetar mycket med sociala medier att inte alls vara social i några medier. Men det har även gett mig tid för väldigt välbehövlig reflektion.

Jag jobbade som fan i slutet av 2014, jag kan inte fatta att det bara är en dryg månad och en halv till vi firar halvtid på 2015, vad hände? Och drog sen iväg till USA i fem veckor för att 40-årskrisa och se USA. Flög till San Francisco och sen tåg mellan olika städer; Portland, Chicago (tar 52 timmar – seriöst, ta sovvagn), Nashville, Memphis, New Orleans och New York. Sen flyg hem.

Vill du se bilder så kan du kolla på min fotoblogg, klicka ovan eller på den här länken: Reality-Inflicted, för att komma dit. Mycket blandade bilder. En del riktigt bra om jag får säga det själv.

Sen var det rätt in i en hel del jobb igen. Tiden har gått. Och jag med den.

Jag vet inte hur du känner kring social marknadsföring och sociala medier – men jag har börjat fundera. För bara några år sedan när jag drog igång babblish så var den sociala marknadsföringen i sin linda. Jag minns fortfarande hur det var en explosion på linkedin när alla hetsade att lägga till ”Social Media” och ”Digital Strategy” på sina profiler. Och det människor som än idag inte kan kopiera in text i ett exceldokument eller förstå hur man sätter upp en annonskampanj i Facebooks ad manager. Men vad har egentligen hänt under de här åren sett till kommunikationen? Egentligen ingenting. Inte. Ett. Spår.

Mediabyråerna och account managers har tagit till sig möjligheterna att mäta som finns inbyggt i sociala medier: likes, dela, exponeringar, följare – reklambranschen har tagit till sig de sociala medierna och skapat bra och övergripande kampanjer som verkligen gått bra. Speciellt kompetenta att hantera de möjligheter till opinionsbildning som de sociala medierna erbjuder har PR-byråerna varit. Twitter, Facebook, Instagram – i kombination med medieträning, pressreleaser och en vältränad kommunikatör är extremt väl fungerande. Men absolut mest framgångsrika har de vanliga människorna varit: bloggare, podcasts, Instagram, Youtube – möjligheterna för ”vanliga människor” att kliva fram har varit enorma – och många har tagit den möjligheten obegränsade som de är av reklam- och PR-branshens lagar, regler och förordningar. Det är användarna som är snabba att reagera, det är de som skapar content som sprids, utvecklas, sprids mer och når stor publik Message boards som Reddit knyter samman människor under gemensamma intressen och har så stor kommunikativ makt att alla från Obama till Monty Python och Broken Lizard har varit där och pratat direkt med användarna. Den makten som användarna har är enorm och jag tror att vi står inför ännu ett skifte i kommunikationen – vilket kommer att göra vårt jobb, vi som arbetar med kommunikationen, otroligt mycket svårare.

Den verklighet vi lever i förändras snabbt. Det är knappt att vi lyckas hålla näsan över vattnet för att hinna andas mellan kallsuparna. Vi arbetar i en värld där våra kunder är lyckliga över den Facebooksida och fina kampanj vi gjorde på den  med annonser och länkar till en rolig instagramtävling – du vet, den som fick så många gilla! – och de tycker att de är i framkant. Samtidigt vet vi att Facebook är på väg att dö som marknadsföringsplattform – användargruppen blir allt äldre, Facebook ändrar sina algoritmer igen för att se till att ett inlägg knappt får någon exponering utan en sudd deg in på marknadsföringen – jag kommer att sponsra det här inlägget med en 150-lapp bara för sakens skull – och ungdomarna, tillväxten, de som vi vill nå de har flyttat vidare för länge sedan. De finns på Instagram och, ännu värre, på Snapchat där det knappt går att komma åt människor alls. De som lyckas bäst med sin marknadsföring på Instagram idag är de som säljer sprit och knark. Sociala medier och anonyma chatappar där meddelanden försvinner efter att de lästs är fantastiska. Vi ser en utveckling där användarna drar sig allt mer från kollektivet till det individuella. De segmenteras allt mer upp efter intressen, de söker bekräftelse och samhörighet med sina likar – och det på en internationell spelplan. Möjligheten till bred, övergripande kommunikation till en målgrupp baserad på exempelvis en gemensam demografisk faktor kommer att försvinna. Och det snart.

Hur ska vi nå fram? Vad ska vi göra för att 1) nå fram till konsumenterna och 2) få kunderna att inse att spelplanen förändras igen. Och igen, och igen. Snabbare och snabbare.

Dedicerade kommunikationsavdelningar kommer att bli ännu viktigare. Kommunikatörer med ett brinnande intresse för avsändarens verksamhet, kommunikatörer som är en del av målgruppen – som kan tala till dem på deras sätt. För att det är DERAS sätt att kommunicera.

Jag förutspår utmaningar framöver. Det ska bli skitkul.

Hälsar,

Jimmy.

God jul och gott nytt – nu drar jag till Kina.

Snart är året slut och ännu snarare är det jul. Jag kommer att fira högtiderna i Kina i år, närmare bestämt i Wengzhou, Shanghai och ett par ställen som inte ät bestämda ännu för att träffa människor, äta massor med mat och ta bilder. Mest för att det är kul, gott och underbart att träffa människor, men också för att skriva ett par reportage till Mat & Vänner. Kommer i en butik nära dig under nästa år.

Jag har satt in 1000 spänn vardera till Amnesty och Läkare utan gränser som tack för att ni har pallat med att läsa mina ramblings under året.

Ha det fantastiskt.

Jimmy.