Vaktbyte i massafabriken.

De senaste veckornas drev mot Hanne Kjöller verkar så sakteliga vara på väg att sippra till ett halt.

Eller; drev och drev… Eftersom ett äkta mediedrev kräver att det finns ett allmänintresse där ”vanligt” folk kan hetsa upp sig köpa lösnummer så vet jag inte om Hannedrevet verkligen kvalar in. Det har mest varit intern smutskastning.

De senaste dagarna har dock bjudit på ett par överraskningar. Både Jan Guillou och Elisabeth Höglund har bjudit på kompetenta och samlade krönikor i ämnet som avviker från den gängse normen de senaste veckorna. Om vi fortsätter ha debatten i Aftonbladet som fokus i det här inlägget så får Karin Pettersson och Martin Aagård stå som kontrahenter till de två rävarna.

Jag tar inte upp tidigare veckors skriverier av den enkla anledningen att det är först nu vi börjar se roten till diskussionen. Naturligtvis är en stor del av drevet som Guillou påpekar ett resultat av att hon ger sig på sina egna, journalisterna. De anklagade, de stora redaktionerna och de etablerade kanalerna slår självklart ifrån sig. I kölvattnet kommer de unga tyckarna och hugger på vad de tycker är borgerlig propaganda så som unga heta skribenter tenderar att göra. Ingenting ovanligt i detta. De etablerade (se ovan) beklagar sig över offerjournalistiken som de hävdar är ett otyg. Ett sätt att få snabba kickar (och klickar, om det dåliga rimmet ursäktas), en snabb och hetsig dialog och en ökad lösnummerförsäljning, alternativt bättre ranking för annonsförsäljningen.

Men det verkligt intressanta i hela den här diskussionen är inte Hanne Kjöller, det är inte heller Höger mot Vänster. Det är en fråga om innehåll och grundläggande syn på journalistik.

det 21 århundradets första skälvande årtionde har sett en utarmning av den traditionella journalistiken. De grävande murvlarna har minskat i antal, riktiga djuplodande reportageserier har minskat i antal och med dem även, såklart, efterfrågan på den typen av klassiska murvlar. Istället har det vuxit fram en klass av högljudda tyckare. En jagmentalitet.  Skrik högt och hacka. Anklaga skapa prat och gå raskt vidare i ett medieklimat som premierar attack snarare än eftertanke. Pressen är på väg att förlora sin plats som granskande organ.

För att använda kvällstidningsspråk så har mediehusen frångått tallriksmodellen för att satsa på en hemkokad variant av HCLF. Snabba kalorier utan substans.

Den omtalade tidningsdöden är en naturlig reaktion på dieten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *