TV – det sociala mediet.

– Ut med dig, det är fint väder, sitt inte här och kolla på tv. Gör något!

Historieberättande har varit av avgörande betydelse för mänsklighetens utveckling. Kunskap har förts vidare, gemenskap har byggts och traditioner, värden, samhällen och religioner har formats av berättande.

Teater var länge den stora underhållningsformen och dess styrka har alltid varit gemenskapen; att ett budskap väger mer då det tas emot i grupp. Att det är publiken som tillsammans med skådespelarna skapar och förstärker den gemensamma upplevelsen.

Sen kom TV. Ett medium som i början hade ett stort mått av gemenskap. Alla program sändes live inför en publik. Familjen samlades och umgicks kring apparaten och den sociala aspekten bibehölls. Sen kom möjligheten att förinspela program. Och med den möjligheten 60år av en värld där gemenskap simulerats med hjälp av pålagt skratt.

Ingenting negativt med det, eftersom vi är ett socialt djur så kräver vi ha gemenskap för att må bra. Och det gäller även om gemenskapen simuleras av pålagda skratt på en TV-skärm. Eller på tok för många katter. Även för vanliga konsumenter ändrades konsumtionsvanorna. TV tittade man på hemma, ofta ensam, och självklart av ett intresse; men också för att kunna delta i samtal i vardagen: på jobbet eller i skolan exempelvis.

Och där har vi anledningen till citatet i inledningen, även om man inte hör den typen av kommentarer i samma utsträckning längre. Det är nog förunnat oss födda på sjuttio och början av 80-talet. Då isolering aldrig var bra…

Nästa stora generationsskifte kom på i slutet av 90-talet. Friends var serien som gällde när internet slog igenom. På bara ett par år gick TV-serier från var någonting man tittade på hemma och sedan pratade om kompisar dagen efter, till att vara någonting som kan diskuteras i realtid.

Det må ha börjat med Friends men det brakade loss på allvar med the Wire, en serie som tog det hela till en helt ny nivå. Du behöver inte någon annan instruktionsbok i hur man skapar effektiv, engagerande storytelling. Olika storylines, personer, teman, platser och händelser som alla knyts samman i en övergripande story.

Nu är TV-tittande ett socialt fenomen igen. Fans chattar online, diskuterar serier och möts sedan IRL. Man bildar klubbar som samlas en gång i veckan och tittar på program tillsammans, trenden går helt klart mot ett socialt tittande där gemenskapen är det centrala som förstärker upplevelsen.

Se där, det blev en väldigt lång iväg till pudelns kärna: Det här inlägget handlar såklart om storytelling. Om storytelling och hur viktigt det att använda kundernas vilja och behov av att vara en del av en gemenskap och av ett budskap.

Vi vill vara delaktiga. Vi vill ha möjligheten att påverka.

Som varumärke och företag är det vår skyldighet att kommunicera med och inkludera våra kunder. Att skapa möjligheterna för dem att kommunicera med oss och ge dem verktygen att påverka. Genom att göra dem till en del av vårt budskap och våra kampanjer skapar vi en gemensam vardag och gemensamma berättelser.

Storytelling handlar om att inkludera. Att bygga och utveckla vårt varumärke tillsammans med och med hjälp av mottagaren. Att lyssna, vara lyhörd och att våga agera på input. Men också att våga sätta gränser och styra samtalet där det behövs. Storytelling är det som knyter ihop all kommunikation, som gör att vårt övergripande budskap sprids på rätt sätt. Oavsett kanal.

Och det är så jävla häftigt!

Kolla den här lilla filmen. En del av det jag säger återkommer där men lyssna speciellt på det som de säger om Doctor Who och vad de har gjort för fansen.

Det är så bra att jag ryser.

Att Kenyatta Cheese har det coolaste namnet sedan skivad ost är bara en bonus.

The Audience Has an Audience: Kevin Slavin & Kenyatta Cheese

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *