intrycken från Skafferiet igår kväll.

Några saker ligger kvar och gnisslar lite i mitt stilla sinne.

I grund och botten var det en ganska tandlös debatt, som det så ofta blir när tre av fyra på scenen och nittio procent av åhörarna delar samma åsikt. Att i diskussionen ta in Erik Lallerstedt som representant för restaurangbranschen/stjärnkrögarna var tyvärr helt fel val. Istället för att bidra till diskussionen om och kring bristen på framgångsrika kvinnliga kockar så svamlade han, fick ur sig en del plumpa kommentarer och kämpade för att för att få fram någonting, vad som helst som var relevant i ämnet.

Han lyckades inte speciellt bra.

Någon av de yngre toppkrögarna hade säkert kunna visa på betydligt fler infallsvinklar, kunnat tala om vad som pågår i kök idag, vilka möjligheter som finns och om attitydförändringar bland personal och i branschen i stort.

Men, tillbaka till Erik: om man lyssnade mellan orden, mumlandet och de långradiga harangerna så tyckte i alla fall jag att man kunde skönja att Erik hade någonting att säga: ”ta för er.”

Jag börjar närma mig de fyrtio och under dessa år som gått förvånansvärt fort så har jag lyckats lära mig exceptionellt lite om världen. Jag har också levt igenom en tid då Sverige fundamentalt har förändrats. Väldigt mycket har förändrats till det bättre: vi är öppna och nyfikna, vi vill se och synas, testa, utvecklas och uppleva. Den uppkopplade värld vi lever i idag är ett mirakel. Jag satt själv och twittrade och interagerade online med människor som satt inom så nära att jag utan problem hade kunnat sträcka ut handen och röra vid dem. Men vi tittade inte på varandra eller för den delen sa någonting till varandra. Vi har gått från att 1982 titta på en dystopisk framtid om cyborger till att trettio år senare vara cyborger. Våra telefoner kunde lika gärna vara inopererade i oss.

Magiskt.

Men all förändring har inte varit av godo. Någonstans under 1980-talet så skedde en enorm förändring i skolsystemet: Man tog bort vinnare och förlorare. Vi tävlade inte längre i skolan. Vi deltog. Alla fick diplom, alla fick medalj, alla fick saft och bulle.

Det var här som skolsystemet slutade förbereda oss på verkligheten.

Ledarna hade idag  tre snabba frågor med Klara Adolphson som var en av deltagarna i gårdagens panel (de övriga var Hanna Halpern; VD Restaurangakademien, Emma Erlandsson; kock, och Erik Lallerstedt) där hon konstaterar att:

– Det viktiga är att det faktiskt inte är upp till de få unga tjejerna som är och vill bli stjärnkockar och chefer inom branschen att förändra – ansvaret vilar på dem som idag äger och driver verksamheter. 

Läs igenom det en gång till: ”Det viktiga är att det faktiskt inte är upp till de få unga tjejerna som är och vill bli stjärnkockar och chefer inom branschen att förändra”.

Det ord i meningen ovan som är värt att fokusera på för ”de få unga tjejerna” är ordet ”vilja”.

Det är vad det handlar om. Viljan att göra vad det krävs, viljan att försaka, viljan att slita hund, viljan att gå in och ta för sig och inte be om ursäkt. Det är så enkelt.

Jag kommer att vidhålla att det visst är på tjejernas ansvar att få till stånd en attitydförändring i köken. Om en tjej kommer in i ett kök, tar för sig och ger tillbaka på samma sätt som jargongen går så kommer hon att bli en i gänget på en gång. Möjligheterna finns där. Man måste bara ha viljan att greppa dem.

Om Suffragetterna i England hade väntat på en attitydförändring hos ”de som äger och driver verksamheterna” så hade de väntat än idag. Jämställdhet handlar inte bara om att få, det handlar minst lika mycket om att ta.

Verkligheten är inte sådan att alla får saft och bullar vid målgång. Det finns vinnare och förlorare. Lev med detta och använd det som drivkraft. Ju högre upp man kommer, ju högre ambitioner man har, ju mindre blir utrymmet för misstag och konkurrensen blir hårdare.

Man kommer aldrig att komma till toppen genom en attitydförändring hos chefer och ägare: Det handlar uteslutande om blod, svett, tårar, en obändig vilja, massor med talang och, inte minst, tur.

David Bowie – Suffragette City